Den perfekta mamman
I min blogg kommer följande personer att frekvent dyka upp:
Jag, 30-årig kvinna, statligt anställd, överviktig, mamma
Jimmy 31-årig make, politiker och mångsysslare, pappa
Jakob 4,5-årig son, underbar och retsticka, storebror
Alma 2,5-årig dotter, helt fantastisk, kreativ busunge, lillasyster
E 9 månader gammal familjehemsson, frisyr som Dan Bäckman och sover sällan om nätterna.
Sen tillkommer det en drös personer som mormor, morfar, moster och morbröder osv.
Allt sen vi blev familjehem under sensommaren så får vi ofta höra vilka fantastiska människor vi är som gör nåt sånt här, vilken tur det är att vi finns. Får beröm både här och där, precis som att vi är några slags himla övermänniskor. Men det är vi inte, vi är alldeles alldeles vanliga. Vi har villa, vi är gifta, vi har två barn, vi har inte volvo men peugeot och katt istället för hund. Vi älskar våra barn, vi slår dom inte, vi jobbar och barnen går på förskola. Förstår inte vad i detta som är så fantastiskt. Hursomhelst så går vissa dagar helt åt helvete, så enkelt är det. Väljer därför att citera mig själv i ett inlägg på familjeliv.se tidigare ikväll:
Har lipat hela kvällen känns det som, är bara så jävla trött. Jag är verkligen inte van vid att aldrig få sova och inte van vid att det är nån som drar i mig varje vaken sekund. Jimmy har jobbat fem av sju nätter den här veckan, samt sovit motsvarande dagtid. Idag sov han till klockan 17. Jag var så nära att ringa och tvinga upp honom vid tre för då var jag nära ett sammanbrott. Jakob blev sjuk igår, dom andra två började bli sjuka nu på eftermiddan. Hela helgen har jag siktat på imorgon då barnen skulle till förskolan och jag skulle få pusta ut. Men det sket sig ju tydligen då. Sen så hade jag i almanackan planerat in träning på tisdag men nu skule visst Jimmy på möte då, alla mina andningspauser den här veckan verkar gå upp i rök. Jag blir säkert sjuk så jag inte kan åka på julmarknad med mamma på fredag heller.
Stor cred till dom som alltid är ensamma med flera barn, det är helt galet vad det sliter emellanåt! Det som är värst är ändå att känna sig otillräcklig tycker jag, att inte hinna ut med komposten, att inte hinna vika tvätten, inte hinner se konflikter innan dom går till handgripligheter osv. Jag har t o m massa högskolepoäng i pedagogik men det enda som verkar finnas kvar från dom åren är en jädrans massa studieskulder. Jag vill var en supermamma som bara fixar allt sånt jättesnabbt, aldrig serverar burkmat och som vägrar halvfabrikat. Skulle baka muffins imorgon med barnen tänkte jag. Fint att jag kom hem från affären med allt utom muffinsformar.
Blev stekt kyckling med currysås på påse och kokt ris till middag. Jättespännande, verkligen. Jag kan fan inte ens få ihop en vettig måltid till min familj
Nu ska jag tända ljus, helt och hållet skita i min viktminskning och gosa ner mig i soffan och äta nåt gott. Och onyttigt!
Jag, 30-årig kvinna, statligt anställd, överviktig, mamma
Jimmy 31-årig make, politiker och mångsysslare, pappa
Jakob 4,5-årig son, underbar och retsticka, storebror
Alma 2,5-årig dotter, helt fantastisk, kreativ busunge, lillasyster
E 9 månader gammal familjehemsson, frisyr som Dan Bäckman och sover sällan om nätterna.
Sen tillkommer det en drös personer som mormor, morfar, moster och morbröder osv.
Allt sen vi blev familjehem under sensommaren så får vi ofta höra vilka fantastiska människor vi är som gör nåt sånt här, vilken tur det är att vi finns. Får beröm både här och där, precis som att vi är några slags himla övermänniskor. Men det är vi inte, vi är alldeles alldeles vanliga. Vi har villa, vi är gifta, vi har två barn, vi har inte volvo men peugeot och katt istället för hund. Vi älskar våra barn, vi slår dom inte, vi jobbar och barnen går på förskola. Förstår inte vad i detta som är så fantastiskt. Hursomhelst så går vissa dagar helt åt helvete, så enkelt är det. Väljer därför att citera mig själv i ett inlägg på familjeliv.se tidigare ikväll:
Har lipat hela kvällen känns det som, är bara så jävla trött. Jag är verkligen inte van vid att aldrig få sova och inte van vid att det är nån som drar i mig varje vaken sekund. Jimmy har jobbat fem av sju nätter den här veckan, samt sovit motsvarande dagtid. Idag sov han till klockan 17. Jag var så nära att ringa och tvinga upp honom vid tre för då var jag nära ett sammanbrott. Jakob blev sjuk igår, dom andra två började bli sjuka nu på eftermiddan. Hela helgen har jag siktat på imorgon då barnen skulle till förskolan och jag skulle få pusta ut. Men det sket sig ju tydligen då. Sen så hade jag i almanackan planerat in träning på tisdag men nu skule visst Jimmy på möte då, alla mina andningspauser den här veckan verkar gå upp i rök. Jag blir säkert sjuk så jag inte kan åka på julmarknad med mamma på fredag heller.
Stor cred till dom som alltid är ensamma med flera barn, det är helt galet vad det sliter emellanåt! Det som är värst är ändå att känna sig otillräcklig tycker jag, att inte hinna ut med komposten, att inte hinna vika tvätten, inte hinner se konflikter innan dom går till handgripligheter osv. Jag har t o m massa högskolepoäng i pedagogik men det enda som verkar finnas kvar från dom åren är en jädrans massa studieskulder. Jag vill var en supermamma som bara fixar allt sånt jättesnabbt, aldrig serverar burkmat och som vägrar halvfabrikat. Skulle baka muffins imorgon med barnen tänkte jag. Fint att jag kom hem från affären med allt utom muffinsformar.
Blev stekt kyckling med currysås på påse och kokt ris till middag. Jättespännande, verkligen. Jag kan fan inte ens få ihop en vettig måltid till min familj
Nu ska jag tända ljus, helt och hållet skita i min viktminskning och gosa ner mig i soffan och äta nåt gott. Och onyttigt!
Kommentarer
Trackback
