Onsdagar är spännande dagar
Fast dom har en otrolig förmåga att nosa sig till när man behöver ha det lite lugnt runt om sig. Igår ringde E:s kontaktperson på soc. Alla barnen var helt vilda, Jakob nöp Alma så hon gallskrek, hon slog honom så han vrålade. Jag försökte stänga in mig i olika rum i huset och försökte hoppas att dom inte skulle slå ihjäl varandra. Men dom kom alltid efter mig så tillslut så sa kvinnan i telefonen att vi nog fick höras en annan dag...
E säger sitt första ord: Katt. Han säger det till allt. Hela tiden. Men det är ju kul att han kan ett ord iaf;-)
Treåring = tonåring??
Nånting har hänt med denna lilla tjej...Hon smäller i dörrar, hon slår på mig, hon slår på sin pappa, hon slår på sina bröder. Hon skriker för allt, hon ska aldrig ha hjälp, hon ska aldrig misslyckas och hon kan aldrig ha fel. Är rätt spännande att vara mamma till en sån tjej nu, jag hade tänkt ta det när jag var 40 och kanske lärt mig lite mer om livet;-)
Dock är hon otroligt söt och hon charmar folk som inte träffar den ilskna damen som vi träffar här hemma... Min pappa var helt chockad efter att han hade dom när vi var på sjukhuset för då hade hon slagits med Jakob som bara den, det var han inte beredd på den gode morfarn...
Sjukhusbesök
Jimmy åkte iväg straxt innan två för att sova i mina föräldrars hus eftersom han skulle jobba natten. 10 minuter efter att han åkt så lyckas Jakob klämma E i ytterdörren. Jag var alldeles brevid men hann ändå inte stoppa olyckan. Lyfter upp E och blodet sprutar. Försöker se hur skadad han är och ser mitt i allt blod att fingret är typ helt avskalat på fingertoppen och att den liksom hänger löst i lite skinn på ena kanten. BLir lite yr men ringer Jimmy, säger att han måst ekomma hem för vi måste till akuten. Blodet droppar och jag lyckas slita åt mig en rasa att linda om hans lilla finger. Jakob storgråter för han känner sig såklart jätteskyldig även om det absolut inte var med meningen. Jimmy kommer hem och ringer 112 eftersom blodet sprutade och det var jättekö till akutens nummer. Alma skäller på Jakob, säger att det var dumt gjort osv. E vrålar.
Jag lyckas få tag på pappa som kommer inom två minuter och lovar att ta stora barnen tills vi kommer hem igen. Jimmy blir slussad runt till olika instanser där dom inte är överens om vilket sjukhus vi ska till, tillslut får vi åka till det närmaste. KAn inte få på E några kläder så han får åka i bilen med en filt över sig. Är rätt lugn med nappen i munnen iaf. Väl framme får vi vänta 15 min innan vi kommer in. Får rätt snabbt träffa en läkare som bara gluttar lite och säger att vi måste åka till det andra sjukhuset för det var ett rejält sår. Jimmy morrar lite.
Sen kommer sköterskan och säger att vi inte ska åka iväg utan gå till ortopeden. Får vänta i akutrum 1, ett riktigt traumarum med alla olika grejer man sett i Greys anatomy och Cityakuten. Får träffa en jättegullig läkare som konstaterar att det måste sys och efterom E är så liten så måste han sövas först.
Får vänta i hundra år typ men en hungrig E, som ju inte får äta eftersom han ska sövas, och några tråkiga leksaker som var jättesvåra att leka med med bara en hand. Tillslut kommer sköterskan iaf och tar på honom en sjukhusskjorta i typ strl 140, E drar 74 i normala fall. Sen får han lite lugnande och efter en stund bär det av till op. Jag fick följa med in, kändes bra. Dessutom jättenyttigt för mig att se hur det såg ut då jag ju är snittad där två gånger men allt har liksom varit lite luddigt när jag väl kommit dit. Jag var med honom när han fick narkosen och sen fick jag gå ut. En sköterska hade fixat några mackor till mig och Jimmy som vi åt medan vi satt i Ivas väntrum. Efter nån halvtimma fick vi komma in till en sovande E. Han såg så ynklig ut där på britsen... Alla sköterskor flockades runt honom för han är ju rätt söt
Så småningom vaknade han, arg som ett bi. En sköterska hämtade glass åt honom och vi hade i stressen hemma fått med oss ett paket russin så han var rätt nöjd efter en stund iaf. Världens jättebandage på fingret har han men han finner sig ändå rätt bra. Läkaren kom efter nån halvtimma och sa att allt gått bra men att fingret verkligen bara hände fast i en liiiten skinnbit så det var egentligen helt av. Men att det skulle läka jättefint. Ska till distrikssköterskan på tisdag och en dag till i veckan och kolla honom. Klockan åtta var vi hemma. Pappa hade fullt sjå med ungarna spm egentligen skulle sovit för en timma sen. Jakob var så lessen för att han hade gjort så mot E och mådde dåligt. Vi gosade och pratade mycket med honom, kommer nog få fortsätta med det imorgon också.
20.45 sov allihopa iaf och vi har slöat lite i soffan och ätit pizza. Var inte upplagda för marlagning om man säger så. Imorgon ska vi till barnmottagningen och börja utredning om gluten på E, känns som att vi lika gärna kunde fått sova på sjukhuset inatt
Elektricitet
Under strömavbrottet plockade jag undan lite återvinning och funderade på hur länge strömmen skulle vara borta. Man är ju lite beroende av den om man säger så. När man vet att det är storm på väg kan man förbereda sig med varmt vattten till gröt och välling på termos men nu hade jag inget sånt. Klockan var efter 11 så det började dra ihop sig till lunch. Kall kycklinggryta? Eller varför inte delikatessen kall spagetti med kötfärssås? I ett försök att köpa mig tid fick E ett kex att gnaga på. Jättelycklig, han älskar kex. Efter ca 45 min kom faktiskt strömmen tillbaka och han fick varm mat.
På måndag ska vi till barnkliniken med E för bvc och vi misstänker starkt att han är glutenintolerant. Han har typ gått up 3 hg senaste 4 månaderna och bara vuxit några centimeter. Han bajsar ruggigt äckligt (ursäkta språket) och är jättetrött. Så det ska bli jätteskönt att få komma till läkare och få detta kollat. Dock så kommer det ju bli ett bök innan man lär sig att laga glutenfri mat, baka på glutenfritt mjöl osv. Men men, helt kokobello är jag väl inte så det ska nog gå bra hoppas jag:-)
Men ser man på!! Under skrivandets gång så gick nu strömmen igen! *aaaaaaarrrrggggg* Vad håller dom på med egentligen???
Ikväll hoppas jag att barnen somnar snabbt och lätt för jag ska kolla på konståkning kl 20.00. Älskar konståkning, är så vackert! Igår kollade jag på paråkning. Alma vaknade och kom upp en sväng. Hon var djupt imponerad av det hon såg, i synnerhet dödsspiralen: "Kolla mamma, hon ligde och snurrade på marken, han hållde henne i snöret" Snöret är tjejens arm då...
Är väl handboll mot Tyskland ikväll också om jag inte minns fel, kanske ska ladda upp med nåt gott ikväll helt enkelt:-)
Men jag orkar inte!
Hur fasen såg det ut i morse när man kom upp då??? Hela jäkla köket, plus matsalsbordet och köksbordet helt belamrat med disk. Fick skjuta undan lite disk så ungarna kunde äta frukost. Jimmy pep snabbt iväg på heldagsmöte. Jippi. Så när jag kört Jakob & Alma till förskolan skulle jag ta tag i disk-helvetet. Men jag vill inte! Satt och slösurfade lite på familjeliv, facebook, kollade mailen och läste lite nyheter på DN. Ringde ett telefonsamtal till soc men hon satt i möte. Kollade på Singing Bee. Viktiga grejer. Till slut masade jag mig upp och iaf plockade ur den rena disken ur maskinen. Av bara farten lyckades jag faktiskt fylla den igen och köra igång den. Men det ser fortfarande ut som hell här:-(
Ska till tandläkaren i eftermiddag och laga ett hål. När jag kommer hem så måste jag fortsätta med disken, man kan liksom inte bo såhär. Men jag VILL INTE.
Imorgon ska jag jobba hela dagen, Jimmy får vara hemma med kidsen. Hurra!
Världens bästa mamma
Nu pratar jag verkligen inte om mig själv, utan min egna, alldeles underbara mamma!
Jimmy har jobbat natt två nätter nu. I lördags sov han hela dagen och det stormade. Självklart blev vi strömlösa men eftersom mamma och pappa har elverk spenderade vi dagen hos dom så att vi kunde laga mat, titta på tv och ha det varmt och skönt. Framåt eftermiddagen började jag känna att min odiagnosticerade magåkomma var på ingång. Blev jättetrött, blir jag alltid. Mamma tog barnen en stund och jag sov 30 minuter i hennes säng.
På kvällen kom strömmen tilbaka, Jimmy hade vaknat och tillsammans la vi barnen. JAg kände att magen trots allehanda tabletter började göra riktigt ont.. Jimmy åkte till jobbet., Efter nån timma själv hade jag jätteont och insåg att jag inte skulle få sova nåt på natten. Ringde mamma och kollade om hon kunde ha barnen på söndagen. Det kunde hon. Ytterligare en timma senare vaknade alla barn och jag hade så ont och kunde bara sitta på toa. Med gråten i halsen ringde jag mamma igen och frågade om hon klunde komma lite, hon kom på fem röda. Sen la hon alla barnen igen, själv låg jag i soffan eller satt på toaletten och kved. Åt lite fler tabletter, mamma kokade te och höll om mig. Framåt midnatt började tabletterna verka något iaf och jag gick och la mig och mamma åkte hem. Tyvärr hann jag abra sova nån timma innan tabletternas verkan släppte och jag var tvungen att vänta ett tag innan jag kunde äta nya. Men vid halv fem eller så somnade jag iaf. Barnen kom in vid sex men somnade på nåt magiskt sätt om och vi vaknade kvart i åtta. Jimmy hämtade barnen när han kom hem och skjutsade dom till min mamma. Vad skulle jag göra utan henne när det blir såhär?? Imorgon ska jag å¨ka och köpa blommor till henne!
En toppendag!
Alma sov lite i bilen på vägen, Jakob sjöng och E jollrade. Hämtade Evelina vid sjukhuset och tog oss snabbt och smidigt till Busfabriken! E var jättetrött så jag tänkte att han skulle sova i vagnen. Jag kunde liksom glömma det, det var färger och ljud överallt och vem vill sova då?? Jakob och Alma var lite avvaktande i början men sen var det bara fullt ös, inget stopp! Där finns en babyhörna och när vi släppte in E där var lyckan total, han storkiknade av skratt i bollpoolen där han kunde rulla runt, klättra i och ur osv. Kastade man dessutom lite bollar i luften skrattade han så folk omkring vände sig om. Jag och Evelina turades om att klättra, springa, krypa med Jakob och Alma medan den andre satt med E. När vi skulle fika var E dock jättetrött så då somnade han trots allt i vagnen. Jakob och Alma fikade snabbt och sen bar det av på nya äventyr. Efter tre timmar, när vår tid gått ut var dom trötta och uppsprallade och ville absolut inte åka hem. Men efter mycket om och men fick vi med dom till bilen.
Trodde dom skulle somna bums. Men inte då, dom pratade och tjötade om allt dom gjort ända tills vi kom till McDonalds i Mjölby där jag beslöt att vi skule äta middag. Jakob åt köttbullar och drack milkshake, Alma knaprade lite på en hamburgare och åt äpple. Där var en så in i norden trevlig tjej som jobbade där, hon stod inte i kassan utan frågade om man behövde hjälp, tackade för att jag kom fram och hämtade det som inte var klart från början, var uppmärksam på barnen osv. En sån skulle finnas på alla McDonalds:-)
Ungarna somnade inte på sista biten hem heller och när vi kom hem var dom så trötta! Så Alma sa: Jag vill bara sova mamma. Det är stora ord efter den sista tidens sömnbrist!! 45 min efter att vi kommit hem sov alla tre gott i sina sängar och jag kunde kasta mig i soffan och känna mig väldigt nöjd med dagen!
Sova eller gå ut i snön?
När Jimmy kom hem med ungarna efter kyrkan idag så sa han åt dem att de skulle sova middag. Alma vägrade såklart. Då tog han på henne kängor och ställde ut henne på trappan och sa att hon fick vara ute istället. Det ville hon inte utan gick in och la sig. Sen kom jag hem (hade handlat bara) och Jimmy åkte och la sig i gästrummet hos mina föräldrar för att vila inför nattens jobb. Alma och Jakob kom nästan omgående upp så om dom sovit var det väldigt lite.
Ikväll så började Jimmy lägga ungarna innan han åkte. Körde åter igen med gå ut-grejen, om du inte vill sova får du gå ut och vara i snön. Han sa att det funkade förut och att jag kunde säga det om dom trilskades när han åkt. Alma verkade ändå rätt trött så jag avsatte lite tid på att killa henne och sjunga för henne osv. Efter en timma och en kvart trodde jag hon sov och smög ut. Fel fel fel! Hon kom upp efter ett par minuter. Jag frågade då om hon skulle sova eller gå ut i snön. Ni har ju redan gissat svaret. Självklart valde hon att gå ut och leka. Så jag knölade på overall och hela kittet utanpå pyjamasen och så fick hon gå ut. Hon traskade så glatt ut i mörkret och började leka. Efter ca 45 sek kom hon illvrålande in, hon ville sova istället. Av med alla kläderna och in i säng. Då började den vanliga ramsan, ont i snippan, törstig, hungrig, orkar inte sova, kissenödig, jättebajsenödig, smörja armen osv. Till slut blev jag arg, är verkligen ingen supermamma när det gäller sånt här, har inget tålamod när hon går in i tjatfasen. Frågade hur hon ville ha det, ska du ut i snön igen eller ska du sova?? Sova svarade hon tjurigt, vände sig om och sen har jag inte hört nåt mer, är snart 2 timmar sen nu:-)
Flera kvällars mysterium har löst sig i eftermiddag. Vår carport har en lampa som tänder sig själv vid rörelse. Rätt så ofta på kvällarna så har det lyst därute och jag har funderat på vad det är som fått igång lampan för emellanåt är faktiskt båda katterna inne. Idag såg jag vem det är. Det är Rådjuret. Den knallade mycket vant in i carporten och försåg sig av hönsmaten som förvaras därinne. Sen gock den ut, för att återkomma en halvtimma senare. Den var inte det minsta rädd, gick jättesakta och lugnt över gården. Skönt att det inte var nån luffare eller nåt som slagit bo därinne iaf:-D
Sömnbrist
Alma har några gånger visat tendenser till att vara oerhört tjurig med att sova om det är nåt som inte är som hon vill. Minns en gång på ett hotell i Uddevalla när hon nästan inte sov något på en hel natt och tillslut somnade mellan mig och min kompis Sara *vinkvink*. En annan gång när vi var hos en kompis (faktiskt samma Sara) och skulle sova över natt så var hon helt hysterisk första kvällen, sen blev det bättre.
På julafton så gav hon mycket stolt iväg sina nappar till tomten. Hon tvekade inte en enda sekund! Men sen brakade liksom helvetet loss... Hon kan inte komma till ro om kvällarna. Det är lögn i helsike att få henne att sova. Igår var hon uppe till 23.45 typ. Kvällen innan det till midnatt. Nyårsafton somnade hon straxt före tolvslaget. Så har det sett ut sen julafton. Ungen måste lida av konstant sömnbrist, övriga familjen lider av kontant ringande i öronen för hon använder sina röstresurser när vi mot hennes vilja bär henne till sängen osv. Ikväll somnade hon faktiskt redan kl 22, kors i taket! VI har testat allt,vi har sjungit, vi har gosat, vi har killat (igår killade jag henne i 1,5 timma utan att hon somnade) vi har varit arga, vi har hotat, mutat, fjäskat osv. Inget hjälper. Ikväll så var hon verkligen supertrött till slut. Jag hade under tre timmars tid upprepat frasen: Det är natt, du ska sova. Så märkte jag att hon nästan dåsade till lite. Satte mig brevid och sjöng. Hon sjöng med:-( Tog till en sång på engelska som jag lärde mig under min tid i Kyrkans Unga på 90-talet. Det är en sån där som går om och om och om, man märker inte när den tar slut och när den börjar. Så jag sjöng den i typ 20 minuter och killade sakta på armen (samtidigt som jag spelade Tetris på telefonen med den andra handen för att jag skulle orka sitta läänge. Vid 22 ringde det och jag smög ut och hon ligger kvar:-) Hoppas hon sover hela natten nu, det behöverbåde hon och vi andra i huset!
